• Bridongbett – används tillsammans med en kandarstång och är ett smalt tränsbett. Detta bett är betydligt smalare än de vanliga tränsbetten då det måste få plats två bett i hästens mun. Det finns både två- och tredelade bridongbett.
• D-ringat tränsbett – ett tränsbett som med fasta D-formade bettringar inte nyper i hästens mungipor och ser även till att bettet inte lika lätt rör sig i sidled. D-ringat träns bett, även kallat D-bett, finns både i två- och tredelad version och kallas i Sverige ibland för ”galopp-bett”.
• Eggbett – minskar även denna risken att nypa i hästens mungipor genom att ha ovala fasta bettringar. Eggbett finns i två- och tredelad version och anses vara ett väldigt milt bett
• Oledat/odelat tränsbett – har vanligtvis en svag kurva (s.k. ”tungfrihet”) och är inte delat. Oledade bett har alltså fler brytpunkter än ett delat bett och är därför ofta mildare i och med att bettets tryck fördelas över större yta i munnen. Oledade bett finns med rörliga och fasta bettringar.
• Tvådelat bett – är delat i två delar i och med att det har en länk i mitten. Tvådelade bett är väldigt vanliga. Den ena delen på bettet är lite längre än den andra, i och med att bettet bara har en länk. Därför är det bra om man vänder på bettet ibland så att den längre delen är på båda sidorna och inte bara samma sida av hästens mun.
• Tredelat bett – är, precis som namnet antyder, delat i tre delat och har alltså två länkar. I och med att ett tredelat bett har fler brytpunkter anses det vara mildare än ett tvådelat bett. Tredelade bett är symetriska och har blivit allt vanligare på senare tid, bl.a. för att det är mindre risk att hästens tunga kläms.

• Pelhamstång – förenar bridong- och stångeffekten hos de båda betten i ett kandar. Det går att användas med antingen ett delta och en tygel, eller med två tyglar.
• Kandarstång – bildar tillsammans med ett bridongbett och kindkedja på högre nivå i dressyr ett kandar.
• Kimblewick (Jaktkandar)– har en större D-formad ring och två mindre hål. Hävstångseffekten är minimal på den stora ringen medan hävstångseffekten är större vid de två mindre hålen.

Hackamore – används främst vid hoppning och är ett skarpt bettlöst alternativ. Det används primärt på hästar som inte kan eller trivs att ridas på bett. Hackamore liknar nederdelen av en grimma, två skänklar av metall som ger hävstångseffekt på sidorna, en mjukplatta som verkar på nosryggen samt en kindkedja under käken. Längre skänklar ger skarpare inverkan. Då hackamore verkar med storttryck på nosbenet (som är tunt) ska endast erfarna ryttare använda hackamore då nosbenet kan brytas om ryttaren drar för hårt i tyglarna. Det är viktigt att hackamoret inte placeras för långt ner på nosbenet i och med att det tunnas ut. Hackamoret får absolut inte placeras nedanför nosbenet!

Sidepull - träns som påminner om en grimma där trycket från tyglarna hamnar under käken, ovan nosen eller genom en kombination av båda. Lite "snällare" än ett hackamore och togs först fram från westernsidan.

Hur stort ska bettet vara?  Bettet ska vara lika långt som munnen är från mungipa till mungipa. Du kan enkelt mäta genom att stoppa in en pinne eller vattenslang i munnen och markera vid mungiporna. Ett för långt bett rör sig i sidled och kan i vissa fall slå upp i gommen och ett för kort kan nypa hästen i mungiporna. Om du använder gummiplattor måste du lägga på utrymme för dessa. Ett tjockare bett är ofta lite mjukare men tar också mer plats. Se alltid till att det finns utrymme för bettet i munhålan!

Växla gärna mellan tre bett och ett bettlöst alternativ. Då trycker inte bettet på samma ställen i munnen varje dag och risken för skador blir mindre.